Marca (Brand)

[Möt G·Ñ~ÚSMÁ~S, déñ~ ñýfí~kñá ú~tómj~órdí~ñgéñ~]

[Déñ f~íñúr~lígá~ óch b~rílj~áñtá~ Sáms~úñg-í~ñgéñ~jöréñ~ fråñ r~ýmdé~ñ.]

[Jág r~åkádé~ áv mí~sstá~g
hám~ñá på d~éññá~ jórd~¡]

[Mítt ñámñ är G·ÑÚSMÁS. Jág kómmér fråñ Ñówús-129, éñ pláñét sóm líggér 100 míljóñér ljúsår bórt. Där är dét álltíd rólígt óch späññáñdé¡ Så húr hámñádé jág här på jórdéñ¿ Jó, állt skéddé på étt ögóñblíck¡ Jág smög míg íñ på étt rýmdsképp óch fíck sýñ på éñ kñápp méd téxtéñ ”ÚÑDÉR ÍÑGÁ ÓMSTÄÑDÍGHÉTÉR FÅR DÚ TRÝCKÁ PÅ DÉÑÑÁ KÑÁPP”. Húr kúñdé jág vétá átt dét vár stártkñáppéñ¿]

[Jág är~ íñgé~ñ främ~líñg~,
jág k~ómmé~r fråñ~ Ñówú~s-129¡]

[Éftér átt há flúgít í 100 míljóñér ljúsår láñdádé jág på déñ här blågröñá príckéñ sóm kállás för jórdéñ. Ñärmáré béstämt béfáññ jág míg på Sámsúñg cámpús í Súwóñ. Víd íñgåñgéñ kúñdé jág sé éñ skýlt méd téxtéñ: ”Íñgá främlíñgár tíllåtñá.” Fást då täñkté jág för míg själv: ”Jág är íñgéñ främlíñg. Jág kómmér bárá...fråñ éñ áññáñ pláñét¡”

Så jág låsté úpp dörrárñá méd míñá áñtéññér, óch gíssá vád jág fíck sé¿ Étt rúm fýllt méd dé cóólásté sákérñá¡ Jág stód óch fáscíñérádés áv állá déssá rólígá sákér ñär ñågóñ plötslígt kláppádé míg på áxélñ – óch gáv míg étt érbjúdáñdé sóm jág hélt éñkélt íñté kúñdé tácká ñéj tíll. Háñ érbjöd síg átt lágá mítt trásígá rýmdsképp óm jág börjádé árbétá méd hóñóm på Sámsúñg¡]

[Dáñs~á sóm~ átt í~ñgéñ~ sér d~íg, ävé~ñ ñär d~ú árb~étár~]

[Ñú jó~bbár~ jág s~óm éñ~ tópp~héml~íg íñ~géñj~ör på Sá~msúñ~g¡ Mé~ñ dét~ vérk~ár lí~té för~ týst~ för mí~g här, j~ämfört~ méd v~ád já~g är vá~ñ víd~ på míñ~ hémp~láñé~t Ñów~ús-129. Låt~ óss s~péts~á tíl~l dét~ líté~ óch h~á ról~ígt¡~ Är dú r~édó¿~ Släpp~ béát~ét¡]

[Hélá~ värld~éñ är m~íñ sp~élpl~áñ¡]

[Dét här kóñtórét är íñté tíllräcklígt stórt för átt jág ská kúññá vísá díg állá dé späññáñdé sákér sóm jág káñ görá. Så jág úñdrádé óm dét fíññs éñ störré scéñ för míg. Då slóg dét míg: míñ scéñ káñ várá där jág víll átt déñ ská várá¡ Étt skrívbórd, éñ böjd bíldskärm, éñ smártphóñé éllér éñ lúftréñáré. På jórdéñ éllér útáñför jórdéñ – vár jág äñ väljér átt bégé míg¡ Étt stég, två stég, tré stég, fýrá stég¡ Jág kúñdé áldríg áñá átt jórdéñ är éñ så rólíg pláts.]

[Jág v~íll l~ärá käñ~ñá ál~lá ér~ jórd~líñg~ár där~ úté¡~]

[Jág káñské íñté sér út sóm dú, méd míñá stórá ögóñ óch blå áñtéññér. Méñ jág hóppás átt dét íñté gör díg rädd¡ Ñär jág bérättádé för míñá Sámsúñg-väññér átt jág víllé träffá flér jórdlíñgár så sá dé: ”G·ÑÚSMÁS, dú må várá líté klúmpíg óch kñásíg íbláñd, méñ dú är så förtjúsáñdé. Ví är övértýgádé óm átt állá kómmér átt älská díg.”

”Állíhópᔿ Där hár ví dét¡ Jág ská träffá állá jórdlíñgár sóm jág káñ híttá på déñ här pláñétéñ¡ Míñ résá börjár ñú, så ví sés sñárt¡]

[*Éñhé~ts- óc~h skär~mbíl~dér s~ímúl~érád~é í íl~lúst~rátí~óñss~ýfté~.]

[Läs dé~ här bé~rätté~lsér~ñá óc~kså]